Fortsättning

Föreställ dig att någon annan har makten över din tillgång till vätska. Du kan be om vatten när som helst. Ibland får du vatten men ganska ofta får du inget alls. Du kommer till slut börja be om vatten även när du inte är törstig, bara för att försäkra dig om att få något alls.  

Så tror jag att bebisar fungerar. Om de märker att de ibland inte får tröst/mat/ny blöja trots att de tydligt signalerar dvs skriker, kommer de att signalera oftare, trots att de egentligen inte behöver. De måste försäkra sig om att få tillräckligt med respons och tillfredsställelse. 

(Liknelsen stulen och berättad ur minnet från en bok jag inte minns). 

Det händer att August får skrika och jag inte kommer. Kanske står jag och blandar ersättning redan, kanske måste jag bara skölja ur shampoot eller avsluta ett telefonsamtal. Min ambition är dock att alltid ge respons på hans signaler, helst innan han tar till de sista och desperata signalerna som skrik och gråt. 

Idag provade jag att lägga August i sitt babynest i min säng, där vi brukar sova tillsammans på nätterna. Han jollrade en stund och sen sov han. En uppenbart trygg unge som vet att han har sin mamma och sin pappa när han behöver. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s