Närhet

Bebisar har instinkter som gör att de inte vill vara ensamma. I tidernas begynnelse (det betyder att jag inte vet när) var det livsfarligt för barn att lämnas ensamma. Det kunde komma rovdjur, det kunde bli utan mat, brinner det i grottan är det kört.
Barn är inställda på det när de föds. De vet inte att det finns spjälsängar med babywatch-anordningar, sova hela natten-metoder och andra nymodigheter. De har inte sådana drivrutiner och går inte ominstallera. Barn föds med ett sökande efter trygghet för att överleva.

Att ligga ensam i spjälsängen med föräldrarna utom syn – och hörhåll kan således jämföras med att bli lämnad av klanen i grottan. Vi vet att barnet är tryggt i spjälsängen, vagnen eller babysittern. Om barnet inte vet det spär det på barnets oro och barnet blir inte tryggt.

Vi kan inte leva som jägar- och samlarfolk, barn slussas så småningom ut i vår kultur och lär sig vara trygga i spjälsängen. Små barn behöver dock få en så ursprunglig inskolning i livet utanför livmodern som möjligt.

Det är inte konstigt att många föräldrar har problem att natta sina barn, att somna i egen säng går emot även större barns instinkter. För vissa barn går det lätt, för andra är det betydligt svårare. När pappa var borta sov jag alltid bredvid mamma, även i mellanstadieålder. För en del familjer och för en del barn är det inga problem att sova i olika sängar och olika rum men det är inte märkligt när det inte går. Det är inte naturligt för barnet!

Astrid Lindberg skrev någonstans att ju mer föräldrar distanserar sig från sitt barn, desto mer måste barnet distansera sig från sig själv. Istället för att lära känna sig själv och sina behov måste barnet lära känna sina föräldrar och lära känna vad de vill för att barnet ska bli omhändertaget.  Om barnet är ilsket och ignoreras för att föräldrarna ogillar det,  lär sig barnet att det inte ska visa ilska utan vara medgörligt för att få uppmärksamhet. På så sätt suddar barnet ut en del av sig själv, vilket skapar otrygghet.

Såhär ser det ut hos oss just nu. En liten fyraveckorsbebis på bröstet som är nöjd bara av att ligga nära, vilket gör att jag har tid med massor av annat, blogga och spela datorspel till exempel…  Ligger han i sjalen är det hur smidigt som helst att dammsuga, borsta håret eller dansa! Han sover mest, vaknar han är han nära och kan lugnt somna om. Ligger han i korgen eller vagnen somnar han inte om på egen hand i samma utsträckning. Som om det inte vore nog med argument så säger min föräldrainstinkt att det här är rätt. Om jag hade gått emot den hade även jag blivit otrygg. Trygga föräldrar och trygg unge är rätt väg!

bild (4)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s