Åh, mitt frökenhjärta.

Är på väg ut i solen med Ebba, 4 år. 

Ebba: Du gillar mig. 

Jag: Ja. 

Ebba: Och jag gillar dig. Det gör att jag inte får mardrömmar. 

 

Väl ute i solen måste jag rädda en pojke som hasat ner för världens största snöhög och fastnat. Jag tar mig ner, kastar upp pojken men sitter fast själv. Jag har snö upp till armhålorna och ju mer jag klättrar desto längre ner sjunker jag. Då ser jag en liten tvååring klättra över kanten, ta av sig vanten, sträcka ner handen och säga ”Hjälpa?”. När jag väl kravlat mig upp la han sin hand på min och sa ”Hände?”.