Språkförbistring

Jag: Vet du, när du börjar skrika sådär så förstår inte jag vad du menar. Jag förstår inte om du är ledsen, arg eller besviken och då har jag svårt att hjälpa dig. Det blir som om du pratar ett helt annat språk än jag.

4åring: ….menar du som ishjumerysmas? Det språket?

Jag: Ja, ungefär så…

För er som inte kan fyraåringsengelska, ishjumerysmas betyder We wish you a merry christmas – tredje låten i årets luciatåg.

Pick your fights

Om jag skulle ge ett enda råd till andra som arbetar med barn så är det pick your fights. Välj dina strider. Vissa dagar känns det som om jag strider mest hela tiden. Sitt ordentligt vid bordet, Lisa. Ställ stövlarna på hyllan NU, Edit. Du får ingen macka förrän du ätit upp, Fredrik. Nej, du får inte gå från bordet Ebba. Ja, ni vet. Igår var en sådan dag. Då måste jag slå mig lite i ansiktet (vänligt men bestämt) och tänka ”varför är jag såhär idag?”. Det har väldigt sällan med barnen att göra. Jag kanske bara är sur över att min hund hoppade i en lerpöl på morgonen, eller stressad över ett möte på kvällen. 

För, vad gör det om Lisa sitter på knä vid matbordet, om stövlarna hamnade på fel hylla, om Fredrik får en macka när han inte tyckte om köttfärssåsen och om Ebba som längtar tillbaka till legorummet kan få gå dit, även om hon knappt svalt sista tuggan. 

Vissa strider bör man kanske ta. Emil får inte slå Ebba med pinnen, man får inte gå ut från lekparken utan en vuxen och nej, inte heller hälla ut en liter mjölk över lilla Alfred som nyss vaknat. Men de här slentriankonflikterna, slentrianuppfostrandet. Brrr. Jag måste vaka lite över mig själv, när jag vet att jag har stressiga möten som väntar eller en bråkig, smutsig hund hemma.