Döden, döden, döden och lite blod

Pojke som vi kan kalla Felix, 5 år, pratar om döden.
”Jag fick aldrig ens träffa farfar för han dog när pappa var tonåring”
”Ojdå, det var tråkigt”
”Ja. Nu har de lagt huden i en kista i marken”
”Bara huden?”
”Ja. Skelettet tog de bort först”
”Varför det?”
”Kanske för att göra en människorobot. Förut hette farfar Staffan. Nu heter han Skelett-Staffan”

Och lite senare har han på sig en vit rock och har hittat en docka vars arm hänger löst. Jag säger att ojojoj, du behöver nog sätta på ett bandage så att det slutar blöda. ”Fröken. Det är en docka”.

Annonser

En reaktion på ”Döden, döden, döden och lite blod

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s