Döden, döden, döden och lite blod

Pojke som vi kan kalla Felix, 5 år, pratar om döden.
”Jag fick aldrig ens träffa farfar för han dog när pappa var tonåring”
”Ojdå, det var tråkigt”
”Ja. Nu har de lagt huden i en kista i marken”
”Bara huden?”
”Ja. Skelettet tog de bort först”
”Varför det?”
”Kanske för att göra en människorobot. Förut hette farfar Staffan. Nu heter han Skelett-Staffan”

Och lite senare har han på sig en vit rock och har hittat en docka vars arm hänger löst. Jag säger att ojojoj, du behöver nog sätta på ett bandage så att det slutar blöda. ”Fröken. Det är en docka”.

Annonser

Ser inte så ljust ut

Jag vill så gärna ha jobbet, på den förskola där jag redan vikarierar mycket nu. Det är så irriterande att det ska hänga på om kommunen tillåter en utbyggnad och inte på om jag är tillräckligt kompetent eller inte. Just nu dröjer det med besked från kommunen och jag börjar tappa hoppet.

Ändå som vanligt som solstrålar på jobbet. Tre gosiga pojkar rufsade i mitt hår och Olle säger ”Fröken, du ser ut som Chubaka! Eller nej, som Pomperipossa! Fast hon har lite längre näsa”.

 

Vid maten
Flicka: Det är inte bra att äta för mycket
Pojke: Nej, och det är dumt att betala för mycket.

Elevtext

Jag hade en riktigt strulig tjej i en klass en gång. En tuff, populär tjej som hade många intressen framför skolan, om man säger så. Jag hade gett dem en skrivuppgift och hade ärligt talat, ganska låga förväntningar på resultaten.

Men så läser jag hennes första mening, som jag lyder ”När morfar var 6 år förlorade han en arm. När jag var 6 år förlorade jag självförtroendet”.

Jag tycker att det är en magisk mening som visar på en begåvad tolvårig skribent. Jag frågar henne om jag får läsa upp det hon skrivit, men det vill hon inte. Jag skojar och säger att jag hoppas att hon blir sjuk, så jag kan läsa den i smyg. Puttar lite på henne och tror att skämtet går hem.

Nästa dag är hon faktiskt sjuk och har tidigt på morgonen lämnat ett meddelande på telefonsvararen. ”Fröken Jo får INTE INTE INTE läsa upp min text för klassen!”.

Det här har jag med mig. Man ska inte underskatta elever. Man ska inte inkräkta på elevers integritet genom att tjata om att få läsa deras texter för andra. Man ska inte skoja om att göra det i smyg.

Tack för att du lärde mig det, eleven.

Rannsakan

Oavsett hur min första lärarintervju gick och oavsett vad den leder till, är jag nöjd med att jag tvingades rannsaka mig själv. Hur är jag? Hur vill jag vara? Vad kan jag? Vad begränsar mig?

Ju mer jag fick prata om mig själv som lärare, desto mer kände jag lust att börja arbeta på riktigt. Vikariat i all ära – men nu vill jag vara med på riktigt.

Intervju

Imorgon ska jag på min första anställningsintervju för ett lärarjobb. Egentligen den första intervju där jag VERKLIGEN vill ha jobbet jag söker, vilket gör det nervöst.

 

Maja, 3 år är irriterad på småbarnen som tar hennes saker i lekhallen och utbrister med en suck – När jag får barn ska jag gömma alla mina leksaker.

Back in business

Jag är tillbaka i vikarieflytet igen, inte lika trött och betydligt gladare!

Dagens kommentar:

Fröken Jo: Ser du här på strumpan? Det är min hund som har bitit hål. Hon ÄLSKAR strumpor, brukar till och med ta dem ur garderoben och springa runt med dem. Det är därför det är hål i jättemånga av mina strumpor.

Amanda: Fröken. Man KAN sälja hundar.