Att tvinga barn att duscha kollektivt

Det tycker jag är att kränka barn, det är ett övergrepp.

So what, om barnen inte vill duscha. Det gör väl inget om de är lite svettiga och duschar hemma istället?

Annonser

Måste krypa till korset

När det var stökigt i klassen idag sa jag ”Er lärare har sagt att jag ska skriva upp namnen på de som inte sköter sig, för att hon ska ringa till deras föräldrar”.  Ett hot som fungerade mycket bra. Senare använde jag det som muta ”Jag suddar ditt namn om du slutar störa de andra och jobbar på”. Funkade ännu bättre.

Det här är dock inte det pedagogiska knep jag är mest stolt över, tvärtom, jag gillar inte alls att blanda in föräldrar som någon typ av bestraffning.

När vi satt och pratade sista kvarten, jag och eleverna, frågade en elev om hans namn var suddat från listan. Ja, det är det. Ärligt talat, jag hittade på det där med listan och föräldrasamtal, sa jag. Eleverna gapade. Jag är inte så stolt över det, fortsatte jag, men det fungerade ju ganska bra. Det blev mycket bättre stämning när vissa lugnade sig lite.

Elev: Det här är typ den smartaste lärare jag har träffat.

Jag är dock skeptisk. Härliga kids, var det i alla fall, som nog såg mig som ganska mänsklig när jag erkände.

Årets sista arbetsdag

Årskurs 6, som sagt. Otroligt roligt, jag gillar verkligen mellanstadiebarnen. Nu får man säga mellanstadium igen, har jag hört. Det är så lätt att prata med dem och även om man behöver ryta i några gånger, så kan man få dem med sig igen.
De ville gärna höra om mina tidigare klasser och jag berättade lite anekdoter sista kvarten.

Så småningom kommer en sammanfattning av mitt första halvår som lärare, jag ska bara hinna tänka efter.

En liten men viktig möjlighet

Redan imorse visste jag var jag ska vikariera imorgon . Redan klockan 15 hade jag fått kontakt med läraren. Det gör en stor skillnad, jag är glad, jag  ser fram emot det, jag får en liten men viktig möjlighet att förbereda mig. När Jobbsupport ringer klockan 7 och frågar om man kan ta en årskurs 5 klockan 8, då är det bara stress och prestationsångest.

Imorgon ska jag möta 18 sexor som ska göra klart påbörjade arbeten, läsa, träffa elever från årskurs 9 samt få en kort repetition av engelskans imperfekt.  Jag kommer sova gott i natt och inte stressvakna var tionde minut från klockan 5, för att jag tror att telefonen ringer.

Timvikarie

Och har ingen aning om vart jag ska imorgon, vilka jag kommer att träffa och vad som förväntas av mig. Både tröttsamt och spännande. Imorgon är det den 13e december och jag hoppas bli utringd till en skola som har luciatåg hela dagen.

Tanke #2

Jag gillar oneliners, som den här:

Avoid the big fail and go for the easy win.

Det är ju ingen idé att gå och tänka på alla aspekter av läraryrket där jag inte känner mig trygg. Om jag börjar i det som jag kan och med små steg, så har jag snart promenerat runt det berg som till en början kändes övermäktigt att bestiga.