Klass 6A

Jag fick 3 långa dagar i klass 6 A förra veckan. De inledde med att berätta att de slagit vad om hur lång tid det skulle ta innan jag bröt ihop, de flesta trodde innan 10-rasten eftersom den senaste vikarien hade hämtat rektorn redan efter 45 minuter.

De var inte särskilt hemska barn ändå. De var otroligt omotiverade till skolarbete, några var väldigt oroliga och stökiga och eftersom jag fick hålla fullt fokus på dem fanns det elever som jag knappt hann prata med på tre dagar. MEN. De var snälla med varandra. De tog hand om varandra, de var en sammansvetsad grupp och de hade glimten i ögat när de försökte skrämma mig med skräckhistorier om tidigare vikarier.

De frågade ofta ”Du, är vi den värsta klass du haft?”, ”Har du träffat några värre elever än vi?”. Jag svarade att de var långt ifrån den värsta klassen, möjligen den pratigaste, men inte den värsta. De bad mig berätta om den värsta och jag berättade lite om en tidigare klass där det förekom en grov mobbning. Eleverna blev knäpptysta och någon sa ”Men va? Är det sant? Det skulle nog aldrig kunna hända här i alla fall!”.

Svårigheten med den här klassen var att hålla lagom hårt i tyglarna. Släppte jag dem så blev det kaos, faktiskt. Var jag för hård så tappade jag dem. Bjöd jag på mig själv och hittade på roliga övningar så hade jag klassen med mig, men då hann de inte göra de sidor i matteboken som läraren sagt att de ska hinna…

Sparar ju på lite kommentarer från elever, favoriten var den här

Jag: Vad kan JAG göra för att det ska bli lite tystare i 6A på måndag?
Elev: Du kan ju sluta prata…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s