Hörredu.

Hörredu, sa jag med rynkade ögonbryn när en av eleverna vägde på stolen trots att jag bett henom att sluta. Hen svarade direkt ”Åh men jag veeeeeeeeeeeeeeeeeeet, vi får inte prata kurdiska, men jag visste faktiskt inte vad det hette på svenska!”. 

Vad har hen mött för puckade lärare tidigare, som förbjudit honom att prata kurdiska med kompisarna? Jag är så avundsjuk på eleverna i min klass, de kan så många språk och kan prata med så många fler människor i världen än vad jag kan. Det enda vettiga måste vara att uppmuntra det. 

I skolan kommer ingen ha tid att hjälpa dig!

”När du börjar på förskoleklass måste du kunna knyta skorna, då finns det ingen fröken som hjälper dig med sånt!
”När ni börjar mellanstadiet kommer de inte acceptera att ni har glömt gympapåsen!”
”I högstadiet kommer ingen hålla koll på er mellan lektionerna!”
”Nu när du börjar skolan måste du kunna gå på toaletten själv!”

Åh, vad jag hoppas att förskolepersonalen, föräldrar och andra inte skrämt upp mina små förskoleklasselever som jag ska träffa imorgon.

Lärare lär

Jag är med i många pedagogiska facebookgrupper. Det har varit full aktivitet hela sommarlovet med pedagogiska tips, frågor, tankar och heta diskussioner. Det blir tydligt att lärare älskar att lära och att dela med sig. Här sitter man inte och håller på den praktiska mallen för att bedöma läsutveckling man knåpat ihop utan delar glatt med sig till tacksamma lärare i ett vidgat kollegium.  Detta gäller såväl personal i förskola som grundskola och gymnasieskola. För att inte tala om särskolans och SFI:s lärare!

På loven upplever många att de har tid och lust att förkovra sig i pedagogisk litteratur, forskningsrapporter, bloggar och UR-arkivet. Det verkar sticka i ögonen på en del. ”Hallå? Ni har väl semester?”, ”Sluta nu, gå och bada istället!”, ”Alla behöver vila” och ”Ni gör oss andra lärare en otjänst när ni arbetar på sommaren”. Säkert i all välmening. Men hallå? Får bilmekanikern hänga i garaget på sin semester? Får fotbollsproffset sparka boll även när hen inte har träning eller match? Får arkitekten läsa inredningsmagasin? För mig är delar av mitt arbete även mitt intresse. Inte att pussla ihop scheman till personalgruppen, skriva veckobrev eller laminera namnskyltar men att läsa, diskutera och lära!

Lärare får kritik från så  himla många håll. Från vår major Björklund, från media och självutnämnda experter. Vi kan väl låta bli att kritisera varandra i det här avseendet. Låt oss spendera loven på det sätt som får oss att må bra.

 

Tjat

Ju mer du tjatar desto mindre chans att du får!

Jag hör ganska ofta vuxna säga så till barn. Jag har säkert också sagt det någon gång till barn som tjatar, det är himla effektivt. Alla barn slutar tjata då och den vuxnes öron slutar blöda. Men.. men.. säger barnet, tystnar och slokar. 

Vi behöver köpa in ny lera till ateljén. Det behövs även några nya stolar till småbarnens matsal och jag tycker att vi saknar en soffa i personalrummet. 

Ju mer du tjatar desto mindre chans att du får! sa inte min chef. Så säger inte heller kommunen när facket driver löne- och arbetsfrågor. Så säger inte läkaren när vi vill få fler prover tagna. Det lönar sig faktiskt att tjata. Det lönar sig att argumentera. Vi behöver få öva på att tjata och argumentera när vi är små, för att kunna ställa krav när vi blir stora. 

Förslag på svar när öronen håller på att ramla av efter intensivt tjatande om att få riva ut alla lakan för att bygga koja: 

”Varför borde jag säga ja?” 
”Jag vill säga nej, men försök förklara varför det är viktigt för dig” 
”Jag förstår, lakanen blir till en mysig koja. Jag förstår att du blir besviken men jag säger nej eftersom vi ska äta mellis. Men det var en rolig idé, kom ihåg den tills imorgon!”. 
”Tror ni att ni får? Varför/varför inte?” 
”Jag blir orolig att jag kommer få städa allt själv när ni gått hem. Hur ska ni lösa det?” 
And so on… 

Tjat är oraffinerad argumentation. Nyttja det!